Tre Generationer Gerdin

 

 

händer.CR2

 

Tre Generationer Gerdin

 

Att få ställa ut tillsammans med mitt ena barn och min svärfar berörde mig ända in i hjärteroten.

Att se och höra dem prata med reportrar om sitt skapande och sina tavlor rörde och fascinerade mig. Att svärfar kunde prata för sig visste jag ju. Men att höra hans berättelse om vägen tillbaka från stroken och motståndet mot att måla igen och resan tillbaka till skapandet, till det stora formatet, till vattnet. Det kändes i bröstet. Värme, glädje.

intervju pågår          bertils tavla 1.CR2

 

Att stå bredvid sitt eget barn och höra henne berätta om hur hon vill visa på vänskap i sin tavla och om sitt självporträtt på sig själv som superhjälten Laventia.

mormor o elina 2 elina berättar för helena

elina framför fågeltavlor  elina gör affärer

farmor och elina

 

Laventia med kärlekskraft som kan få vänner som är osams att bli sams igen och vuxna som ska skiljas att bli kära igen. Jag vet ju att hon har ett rikt språk och ett starkt inre liv men det är något speciellt att stå bredvid och bara lyssna utan att delta i samtalet. Stolt, glad, rörd, berörd med den inre frågan Hur ofta låter jag henne prata till punkt? Utan att avbryta, fylla i eller skynda på samtalet? På väg till skola, från matbordet. På väg mentalt och fysiskt. På väg. På väg… suck.

laventia

Att hänga tavlor. Innan vi hittade rytmen var det en riktig utmaning. Som vi slet med den första väggen.

Vi ville hänga våra tavlor tillsammans. Visa på familjebanden även på väggen. Bilda en enhet.

Det var svårt.

 

bertil hänger

 

svarta väggen (2)

Andra väggen löste sig smått magiskt med hjälp av svarta ramar och svart i tavlor. Lyckliga över balansen och samstämmigheten som vi hittat, plockade vi ner första väggen och började om. Den svarta väggen blev vårt motto. Alla väggar ska ha samma balans. Efter det var det som att bitarna föll på plats. Vi hade hittat en väg att gå och när utställningen hängde klar var jag oerhört stolt över att den var så fin och att våra tavlor talade till varandra, gav rytm och lyft till varandra.

inre rummet                                                         rosa väggen

 

 

Utställningen var välbesökt. Det var härligt att få visa upp våra bilder inför en mycket intresserad och positiv publik.

regnbågsköpare bertil m besökare elina berättar om laventia glad bertil

Ett minne för livet. Något att bära med sig i hjärtat.

 

kram

 

 

Leave a Reply