exhibitions

för svenska, scrolla ner

 

I belive I can fly
I belive I can fly

In Januari I felt like my artlife was kind of empty.

I had no planned exhibitions or shows and I didn’t know what to do to change that.

Slowly, step by step I started taking aktions.

I read about galleries to rent and I continued to network for the pleasure of connecting with other artists and creative people.

I made phonecalls and asked people in my social networks.

I even went to Stockholm and visited different galleries because there is nothing like beeing in a room, seeing the light, breathing the energy…

Slowly, step by step things started to move and now I suddenly find myself involved in FIVE! exhibitions in the following three months.

I’m overwelmed with joy and a bit surpriced that it happened.

When it rains it pours, some people say.

Right now it’s raining exhibitions over me!

I’m verry happy and greateful!

 

Everyone can fly
Everyone can fly

I början av året kändes det tomt och jag hade inga bilder av hur året skulle bli. Jag hade inga utställningar att se fram emot och kunde inte heller visualisera riktigt hur jag ville ha det. Jag visste att jag ville ställa ut och jag visste att jag ville ha en egen utställning i Stockholm. Mer än så hade jag inte och det kändes trögt när jag försökte ta tag i det.

Men ändå började jag så sakta agera. Jag läste på nätet om olika gallerier, jag hörde mig för i sociala nätverk, fanns det kanske någon som hade ett tips…

Jag fortsatte att nätverka med konstnärer och kreativa personer för glädjen i att vara i sådana sammanhang. Jag åkte till Stockholm och gick från galleri till galleri för att uppleva rummen för det finns inget som är som att kliva in i ett rum i verkligheten. Att uppleva ljuset, rymden och att känna av energin på plats.

Sakta, sakta började det röra på sig och när jag idag uppdaterar min utställningssida inser jag att jag har hela FEM utställningar de närmaste tre månaderna.

Jag är överväldigad och lite överraskad att det gick så här lätt.

Den berömda ketchupeffekten.

Just nu väller det utställningar över mig…

Jag är oerhört glad och tacksam över detta!

Tre Generationer Gerdin

 

 

händer.CR2

 

Tre Generationer Gerdin

 

Att få ställa ut tillsammans med mitt ena barn och min svärfar berörde mig ända in i hjärteroten.

Att se och höra dem prata med reportrar om sitt skapande och sina tavlor rörde och fascinerade mig. Att svärfar kunde prata för sig visste jag ju. Men att höra hans berättelse om vägen tillbaka från stroken och motståndet mot att måla igen och resan tillbaka till skapandet, till det stora formatet, till vattnet. Det kändes i bröstet. Värme, glädje.

intervju pågår          bertils tavla 1.CR2

 

Att stå bredvid sitt eget barn och höra henne berätta om hur hon vill visa på vänskap i sin tavla och om sitt självporträtt på sig själv som superhjälten Laventia.

mormor o elina 2 elina berättar för helena

elina framför fågeltavlor  elina gör affärer

farmor och elina

 

Laventia med kärlekskraft som kan få vänner som är osams att bli sams igen och vuxna som ska skiljas att bli kära igen. Jag vet ju att hon har ett rikt språk och ett starkt inre liv men det är något speciellt att stå bredvid och bara lyssna utan att delta i samtalet. Stolt, glad, rörd, berörd med den inre frågan Hur ofta låter jag henne prata till punkt? Utan att avbryta, fylla i eller skynda på samtalet? På väg till skola, från matbordet. På väg mentalt och fysiskt. På väg. På väg… suck.

laventia

Att hänga tavlor. Innan vi hittade rytmen var det en riktig utmaning. Som vi slet med den första väggen.

Vi ville hänga våra tavlor tillsammans. Visa på familjebanden även på väggen. Bilda en enhet.

Det var svårt.

 

bertil hänger

 

svarta väggen (2)

Andra väggen löste sig smått magiskt med hjälp av svarta ramar och svart i tavlor. Lyckliga över balansen och samstämmigheten som vi hittat, plockade vi ner första väggen och började om. Den svarta väggen blev vårt motto. Alla väggar ska ha samma balans. Efter det var det som att bitarna föll på plats. Vi hade hittat en väg att gå och när utställningen hängde klar var jag oerhört stolt över att den var så fin och att våra tavlor talade till varandra, gav rytm och lyft till varandra.

inre rummet                                                         rosa väggen

 

 

Utställningen var välbesökt. Det var härligt att få visa upp våra bilder inför en mycket intresserad och positiv publik.

regnbågsköpare bertil m besökare elina berättar om laventia glad bertil

Ett minne för livet. Något att bära med sig i hjärtat.

 

kram