Mörka november, hur hittar vi vårt ljus?

Mörka november. Tröttheten som följeslagare.

I denna tid på året behöver jag samla min kraft och fylla på mitt inre liv med ljus.

De symmetriska formerna håller ihop mig och låter mig vila i den enkla formen i stillhet.

Nötandet av penseldrag efter penseldrag gör att jag djupnar i känslan av frid.

Genom att måla fram ljus på tavlan påminner jag mig om att det är möjligt att erfara ljuset även när livet känns mörkt, tungt och tröttsamt.

Att ljuset finns där, nära till hands.

Det visar sig på många sätt, i ett samtal, när blickar möts och när händer rör varandra men också när det växer fram som en effekt på en tavla.

I samklang laddar jag tavlan och mig själv med hopp.

Jag vill gärna tro att tavlan fortsätter bära budskapet om vila, ljus och hopp även när processen är slutförd.

 

Låt det vara ljust i era liv. Låt oss hjälpas åt med att lyfta fram ljuset i och mellan oss.

exhibitions

för svenska, scrolla ner

 

I belive I can fly
I belive I can fly

In Januari I felt like my artlife was kind of empty.

I had no planned exhibitions or shows and I didn’t know what to do to change that.

Slowly, step by step I started taking aktions.

I read about galleries to rent and I continued to network for the pleasure of connecting with other artists and creative people.

I made phonecalls and asked people in my social networks.

I even went to Stockholm and visited different galleries because there is nothing like beeing in a room, seeing the light, breathing the energy…

Slowly, step by step things started to move and now I suddenly find myself involved in FIVE! exhibitions in the following three months.

I’m overwelmed with joy and a bit surpriced that it happened.

When it rains it pours, some people say.

Right now it’s raining exhibitions over me!

I’m verry happy and greateful!

 

Everyone can fly
Everyone can fly

I början av året kändes det tomt och jag hade inga bilder av hur året skulle bli. Jag hade inga utställningar att se fram emot och kunde inte heller visualisera riktigt hur jag ville ha det. Jag visste att jag ville ställa ut och jag visste att jag ville ha en egen utställning i Stockholm. Mer än så hade jag inte och det kändes trögt när jag försökte ta tag i det.

Men ändå började jag så sakta agera. Jag läste på nätet om olika gallerier, jag hörde mig för i sociala nätverk, fanns det kanske någon som hade ett tips…

Jag fortsatte att nätverka med konstnärer och kreativa personer för glädjen i att vara i sådana sammanhang. Jag åkte till Stockholm och gick från galleri till galleri för att uppleva rummen för det finns inget som är som att kliva in i ett rum i verkligheten. Att uppleva ljuset, rymden och att känna av energin på plats.

Sakta, sakta började det röra på sig och när jag idag uppdaterar min utställningssida inser jag att jag har hela FEM utställningar de närmaste tre månaderna.

Jag är överväldigad och lite överraskad att det gick så här lätt.

Den berömda ketchupeffekten.

Just nu väller det utställningar över mig…

Jag är oerhört glad och tacksam över detta!

Att leka fram en saga tillsammans.

  

Min senaste tavla kändes sagolik. Den ropade efter en saga/berättelse och jag tänkte att det kunde vara roligt att bjuda in till lek.

Jag lade ut bilden på facebook och uppmuntrade alla som ville att delta med några ord. Många var med och det var härliga dagar med fantasi och lekfulhet.

Det gav mig mycket glädje att då och då gå in på tråden för att läsa hur historien lekte sig vidare utan mig.

Nu har jag skrivit ner historien och bara ändrat där två svarat samtidigt eller där meningen blev fööör lång.

 

Så här blev sagan i sin helhet:

 IMG_5362

Det var en fisk som ville upptäcka världen.

Så den lärde sig att spana omkring.

Plötsligt en dag såg han några svanar som simmade förbi.

If fish are flying, am I drowning? wondered the curios mouse whilst diving in the lake of missunderstanding.

Men plötsligt kom en näbbmus crawlande i full fart ner för slänten.

Ja, har ni plats för en liten och söt kompis till?

Plötsligt fanns skuggan där bakom som en mörk, hotfull och stillsam gran.                                                                                                                                                              IMG_5360

Under granen låg den nyfikna musen och darrade.

Men då uppenbarade sig den flygande fågelsländan, unik i sitt slag.

Ska jag inte skriva hela sagan? undrade fågelsländan.

Grodan tittade förvånat på näbbmusen och sa:

Har du inte sett vilken stjärnklar natt det verkar bli!

Eller kommer ditt sinne skymma sikten?

Näbbmusen lyfte blicken mot stjärnhimlen och den fantastiska flygande fisken och sträckte ut armarna som för att omfamna den flygande fisken.

Men då plötsligt hördes ett kraftigt dån!

Flygfiskens jetmotor hade fått in en stor bamse till flygmyra som inte hade lyckats väja i tid.

Katastrofen var ett faktum. Men Grodan lyckades fånga den fallande fisken som tog lax till förrätt.

Det tyckte pojken var märkligt. Han undrade om någon trots allt skulle komma underfund med bakbenen som var lite solbrända och smutsiga.

Under ena fotsulan kunde man skymta Sörmland.

Sörmland såg egendomligt nog ut som en smörgås med kaviar.

Hungrig som han var tänkte han på sin mamma och hennes supergoda marängsviss med extra, extra mycket kärlek och förvånande nog sås gjord på hallon, bröd och kottar.

Mums, sa näbbmusen och tog sitt pick och pack och började vandringen mot den rosa skogen.

Rosa skogen var full med lingonris som började hoppa över stockar och stenar. Och brusande bäckar som förvandlades till blåa elefanter som använde sina svansar för att busa med de hoppande lingonen. Alla var glada och gjorde vågen med sina nyfunna eskapader.

Tillsammans gick de nyfunna vännerna hem och åt marängsviss och lekte lekar resten av livet.

                        

                      Snipp, snapp, snut så var sagan slut!                          IMG_5361

Ny målning på gång

struktur närbild

Åh vad det är härligt när många lager färg har hällts och ytan är mångsidig och spännande!

Sitter och klappar på ytan.

Vill kliva in i den, vara en pyssling och kliva runt bland avtryck från gräs, äggskal och fröställningar.

Idag har jag tittat, vänt och vridit och slutligen bestämt vad som ska få framträda starkast.

kärlekskrigare

Jag ser en stark figur, en kärlekskrigare.

Kanske är jag inspirerad av musikhjälpens hjältar och stordåden som vi kan uträtta när vi alla samlar oss.